Litium för behandling av bipolär sjukdom

Grundämnet litium, en så kallad alkalimetall, förekommer i naturen i små mängder. Det finns få exempel på andra grundämnen som används som läkemedel och med så tydlig effekt som litium, detta gör medicinen mot bipolär sjukdom unik.


Upptäcktes i Sverige

Grundämnet litium upptäcktes av en svensk kemist vid namn August Arfwedson på tidigt 1800-tal. Upptäckten gjordes från prover av ett mineral från Utö, en ö i Stockholms skärgård, en ö med relativt höga halter litium i naturen.

Hur litium till slut blev en medicin för behandling av bipolär sjukdom är lite av en invecklad historia. Vid ett tillfälle användes grundämnet som ett salt för att behandla gikt. Den behandlande läkaren noterade att patienterna visade bättre humör efter behandlingen men det tog tid innan det stod klart att litium var förklaringen.

Det finns få exempel på andra grundämnen som används som läkemedel, detta gör litium unikt. Idag är litium det mest beprövade läkemedlen för att minska humörsvängningar vid bipolär sjukdom.

Dosering

Den dos som används för behandling av bipolär sjukdom beror på koncentrationen av litium i patientens blod. När behandlingen påbörjas testar man sig fram till en dos som ger bra effekt och samtidigt ger så få biverkningar som möjligt.

Denna provess kan ta lång tid, månader eller upp till ett år, och kräver att patienten går på regelbundna läkarbesök för att mäta litiumnivåer i blodet.

Biverkningar av litium

Behandling med litium kan ge biverkningar som:
  • lös avföring
  • lätt illamående
  • darrningar i händerna
  • behov av att kissa mycket
  • viktökning

Litium minskar produktionen av sköldkörtelhormon vilket dämpar ämnesomsättningen. Detta kan leda till viktuppgång, men kan motverkas med motion och genom att vara extra noggrann med vad man äter. Sköldkörtelhormonet kan också behöva tillföras via läkemedel.

Höga nivåer av litium kan vara farligt och ge symptom som:
  • sömning och slö
  • koncentrationssvårigheter
  • muskelsvaghet
  • grova skakningar i händerna
  • sluddrigt tal
  • illamående
  • diarré
  • magsmärtor

Litium försvinner ur kroppen via urin. Om patienten förlorar mycket vätska på annat sätt, till exempel svettningar, feber eller diarré, kan koncentrationen av litium bli för hög. Det är därför viktigt för personer som behandlas med litium att ha koll på vätskebalansen och dricka extra vatten i till exempel varmt klimat eller vid hård träning.

Litium och graviditet

Det finns en liten risk att litium orsakar hjärtfel hos fostret om mamman tar litium under graviditeten. Detta gäller framförallt under de första tre månaderna av graviditeten, sedan minskar risken. Viktigt att komma ihåg att hjärtfel är mycket ovanligt.

I samråd med läkare där man väger risker för både mamma och barn kan man bestämma om patienten ska ta en paus i litiumbehandlingen under graviditeten.

Hjälper inte alla

Litium är ett effektivt läkemedel för behandling av bipolär sjukdom men inte alla får en effekt. Forskare tror att detta kan bero på genetiska faktorer. Om du inte får full effekt av litium kan det kombineras med andra läkemedel.